ArcAroma – Den ädla konsten att räkna med procent

Inlägget nedan är redigerat idag 19-01-09. Tyvärr skapade det ursprungliga inlägget en viss turbulens, detta var naturligtvis inte min avsikt så jag ber om ursäkt!

Jag vill belysa att procent kan vara förvirrande. I vissa fall menar man procent rakt av och i andra fall procentenheter. Personligen föredrar jag att man anger utfall i exempelvis kg produkt /ton råvara och att man anger detta utan behandling och med behandling.

Ett enkelt exempel

Låt oss anta att du har fått ett erbjudande att sälja fågelholkar. Fågelholken kostar 100 kronor och du får 10% i provision. Alltså din yield är 10% eller 10 kr per såld holk. Det visar sej att du är en driven säljare så producenten vill uppmuntra dej så du inte lämnar fågelholksbranschen, dom höjer din provision med 5%.

Aj då, tänker du, 5% är ju inget – men är det så lite. Tidigare fick du 10% eller 10 kr per såld fågelholk enligt avtalet, nu får du 15% eller 15 kr. Det är ju faktiskt en ökning från 10 till 15 kr eller med 50% och det kan man ju kalla en rejäl löneförhöjning.

Å andra sidan kanske chefen menade 5% av 10 kr, då får du istället 10 kronor och 50 öre i fortsättningen. Procent kan vara förvirrande. Detta hade effektivt undvikits om producenten hade höjt din provision i kronor och ören från början.

Exempel från verkligheten

För några år sedan, vid en konferens i Slovenien, träffade jag en trevlig och mycket kunnig spansk professor som också arbetat med effektivisering av olivoljeextraktion. Han presenterade sin grupps projekt och sina resultat under samma session som jag presenterade ArcAroma, vårt system och våra preliminära resultat. Efteråt diskuterade vi en hel del då vi var intresserade av samma ämne.

Han hade presenterat en ökning med 2 – 3% och jag påstod att vi sett ökningar på 15 – 25%. Det visade sej att han hade ökat yield från knappt 10% till drygt 12% medan vi hade sett ökningar i yield från ca 10% till ca 11.5 – 12.5% (alltså en ökning på 15 – 25%) . Resultaten var alltså likvärdiga när vi väl förstod hur andra parten hade räknat. Det viktiga var att de samstämmiga resultaten och samtalet stärkte vår gemensamma tro på tekniken som sådan.

Allt hade varit mycket enklare om vi istället hade sagt att utfallet ökade från 100 kg olja per ton råvara till exempelvis 115 – 125 kg olja per ton. Jag hoppas vi kan hålla oss till denna typ av begrepp i framtiden, procent är knepigt och används slarvigt av de flesta inklusive mej själv. Problemet är att marknaden gärna vill ha en enkel siffra och helst procent.

Min syn på detta

Vad jag vill ha sagt med detta är att jag personligen tycker att det här med utfall i procent är farligt. Procent ger ett intryck att ”så här är det” och vi kan enkelt räkna göra en kalkyl som håller i alla lägen. ArcAroma garanterar en ökning i yield på minst 5%, samtidigt har jag sett betydligt större ökningar i utbyte än så. Man måste komma ihåg att utbytet är beroende av många faktorer. Det handlar exempelvis om olivsort, odlingsplats, ålder på trädet, temperatur, metod och utrustning, etc.

Slutkläm

Oavsett procent och procentenheter så har ArcAroma visat att oliveCEPT® en mycket kostnadseffektiv lösning som ökar utbytet av olivolja och samtidig ger en olja med högre kvalitét i form av högre halter av antioxidanter, en bättre färg och smak. oliveCEPT® är en Cleantech produkt i dess bästa skepnad, den har potentialen snabba upp processen och ersätta befintlig energikrävande metodik samtidigt som den reducerar kostnader och ökar intäkterna.

Men som sagt jag får skärpa mej i framtiden och vara tydlig, min avsikt var inte att texten skulle tolkas bokstavligt för så enkelt är det inte. Nu vet jag bättre och ber om ursäkt om tänkta belysning av ett problem ledde menigheten ut i ett mörker av förvirring.

Disclaimer: Detta inlägg och denna blogg är min privata med mina tankar och funderingar, det jag skriver här är exempel för att illustrera och texten har i huvudsak ingen koppling till verkliga händelser.

CLS – för bra för att vara sant, den tidiga historien

Dagens PM

Idag har Clinical Laserthermia Systems AB publ. publicerat ett viktigt pressmeddelande, bolaget har tecknat avtal med Siemens. Vad avtalet egentligen betyder är lite oklart men att CLS har en dialog med en av de stora aktörerna räcker för mej.

Jag är medgrundare och aktieägare, jag vet att tekniken fungerar! Jag har varit med och behandlat patienter, jag har sett behandling av komplicerade levertumörer live. Min personliga åsikt är att cancer är ett samlingsbegrepp för olika komplexa sjukdomstillstånd där kroppsegna celler ställer till det, kroppen behöver hjälp att förstå att den är under angrepp. Detta är själva grundtanken bakom Clinical Laserthermia Systems AB och ImILT. Att dels ge avlastning och smärtlindring genom att behandla och förhoppningsvis krympa tumörerna men viktigast, att aktivera immunförsvaret så att kroppen själv angriper tumörerna nu och i framtiden.

Hur blev CLS egentligen till?

På 80-talet var jag utvecklingschef på ett företag som heter Lund Science AB, bolaget utvecklade olika system för värmebehandling av cancertumörer. Dessa system använde mikrovågor för att kontrollerat värma upp tumörerna men nackdelen var att det är lite besvärligt att nå ner tillräckligt djupt och att fokusera värmen till den aktuella tumören. Bakom bolaget låg två personer som varit mycket viktiga för mej och mina val senare i livet, Doc. Magnus Bolmsjö, VD, som senare startade Prosta Lund och prof. Bertil Persson, Radiofysik, LU, senare medgrundare till ett av ”mina” bolag Microtherm AB.

Genom Bertil Persson lärde jag känna Karl-Göran Tranberg och hans forskargrupp. De arbetade med en metod som liknade Lund Science men istället för mikrovågor använde de en YAG laser för att värma tumörerna. I det samarbete som följde, hjälpte jag och senare mina bolag Microtherm AB och Henriksson & Konsultpartners AB, gruppen att utveckla ett system och en mjukvara för att mäta, mappa och presentera temperaturen i målområdet och styra lasern. Systemet var först baserat på en PC, senare byggde detta på ett egenframtaget styrsystem. Vi tog också fram kanylbaserade sensorer som kunde mäta temperatur med en mycket hög noggrannhet. Samarbetet pågick under ett antal år, projekten fick stöd från olika källor och ledde även till ett antal doktorsavhandlingar.

1995 – 96 blev jag anlitad som VD av Wallsten Medical i Schweiz, en annan uppdragsgivare till Microtherm som även övertog samtliga anställda i Microtherm. Tillsammans med Hans Wallstén, en annan mycket viktig person och mentor för mej personligen, utvecklade mina kollegor och jag Cavaterm®. Även detta är ett värmebaserat system som i detta fall är avsett för behandling av kraftiga mensblödningar. Wallsten Medical Scandinavia AB bildades i Lund och hade bland annat som uppgift att utveckla och producera Cavaterm® systemet. Gruppen i Lund deltog också vid marknadsföringen och övervakade en stor del av de kliniska försök som genomfördes. Engagemanget i Wallsten betydde att jag var tvungen att i huvudsak lägga projektet med Tranberggruppen på hyllan.

Ett par år senare, när jag lämnat Wallsten för att åter satsa på Konsultpartners, kontaktade Kalle Tranberg mej och bad om hjälp med sitt lasersystem. Han behövde bland annat fler kanylsensorer vilket vi tog fram. Det visade sej också att Kalle låg i konflikt med den konsult som hjälp honom när jag hade fullt upp som VD för Wallsten. Jag hjälpte Kalle och gruppen så gott jag kunde med bland annat argumentation och dokumentation. I samband med ett gemensamt besök på Medicin Tekniska Avdelningen, MTA, berättade Kalle om sina framgångar med Lasersystemet. Om patienter med en riktigt dålig prognos som han hade hjälp eller till och med botat.

När vi gick i kulverten från MTA kände jag hur hans berättelser om patienter som han och gruppen behandlat verkligen grep tag i mej och fick nackhåren att resa sej. Jag sa till Kalle; ”detta är alldeles för bra att vara ett lokalt forskningsprojekt i Lund, vi borde starta ett företag, göra en produkt och sprida tekniken”. Till min förvåning höll Kalle med och replikerade ”jag spelar tennis med en ekonom som vi borde ha med i företaget, Lars-Erik Eriksson”. Kalle introducerade LEE några dagar senare, resten är, som dom säger, historia!

Hej världen!

I denna blogg tänkte jag dela med mej av mina erfarenheter som återfalls-entreprenör.  Jag startade mitt första företag 1975, efter detta har det blivit ett antal varav några har gjorts publika och noteras.

Under mina resor som entreprenör har jag har samlat på mej en massa erfarenheter i mina olika roller som exempelvis uppfinnare, produktutvecklare, företagsledare och inte minst människa.

Att vara entreprenör är spännande och utvecklande men också mycket arbetsamt och destruktivt.  Varje resa är påfrestande, man blir helt utmattad men som en äkta entreprenör kan man helt enkelt inte låta bli. Man glömmer och återfaller i samma beteende om och om igen.

Jag hoppas du vill följa med på denna nya resa, alltså denna blogg,. Vi får helt enkelt se var vi hamnar.

Det skall bli ett nöje att ha dej ombord!

Pär H Henriksson